Filosofin bakom Islam

averroes-3

Inom religion finns olika nivÄer av esoterisk och exoterisk initiation. Esoterism innebÀr ett slags uppfattning om det inre medvetandet; det begrundande, meditativa och transpersonella perspektivet. Detta Àr nÄgonting vitt skilt frÄn den ordinÀra förstÄelsen av tingen, och kan bara förstÄs genom intution eller högre mentala och spirituella fakulteter.

Motsatsen till esoterism Àr exoterism, dvs det utvÀndiga och vardagliga medvetandet. Detta inkluderar bÄde det vetenskapliga/materialistiska och det konventionella/religiösa perspektivet. Eftersom den Àr baserad pÄ alldaglig förstÄelse av tingen, och inte implicerar nÄgon transformation av medvetandet (vilken ses som skadlig), antar den att endast det alldagliga sinnet kan förstÄ verkligheten.

En exoterisk filosofi eller religion Àr baserad pÄ medvetandets vakna allmÀntillstÄnd; alternativt ett modifierat sÄdant. Aspirationer pÄ annat Àn normaltillstÄndet uppmuntras ej. Detta ses av den religiöse som en krÀnkning av Guds territorium, medan den skeptiska materialisten tror att det inte finns nÄgot högre tillstÄnd bortom det rationella i vilket fall.

Som kontrast Àr all sann esoterism gnostisk, dvs baserad pÄ högre kunskap, eller gnosis, för att anvÀnda den grekiska termen. Gnosis Àr överlÀgset förnuftet. Förnuftet klampar omkring med premisser och logiska argument, och anvÀnder dessa pÄ sitt eget sÀtt, utan hÀnsyn till högre sanning. Onekligen Àr förnuftet anvÀnt pÄ rÀtt sÀtt ett ovÀrderligt hjÀlpmedel för att förstÄ och nÀrma sig sanningen; men anvÀnt pÄ fel sÀtt kan det listigt rÀttfÀrdiga vilket pÄstÄende som helst, oavsett falskhetsgrad. Genom denna negativa anvÀndning av förnuftet kan de underlÀgsna religiösa och skeptiska materialistiska filosofierna blomstra.

SĂ„ledes har vi tvĂ„ fundamentala utgĂ„ngspunkter: den exoteriska, literĂ€ra, religiösa och vetenskapliga positionen, vilken inte krĂ€ver nĂ„gon transformation av medvetandet och dĂ€rför Ă€r tillgĂ€nglig för dussinmĂ€nniskan; och den esoteriska, ”mystiska” och filosofiskt sofistikerade positionen, vilken Ă€r baserad pĂ„ transformationen av sjĂ€lvet och förstĂ„elsen av verklighetens natur.

IdĂ©n om dikotomin mellan exoterisk och esoterisk kommer frĂ„n etableringen av monoteistiska religioner i dogmatiskt format. Pga omöjligheten att sammanföra literĂ€r teologi med mystisistisk insikt uppstĂ„r en skarp avgrĂ€nsning mellan konventionell islam och dess esoteriska förgrening –sufismen. I Asien, speciellt Indien, behövs ingen sĂ„dan distinktion och man finner istĂ€llet en mjuk transition frĂ„n det exoteriska till det esoteriska, dĂ€r alla positioner Ă€r acceptabla. Kristendom och Islam tolkas dĂ€rför bokstavligt av massan, och i islams fall — pga dess dualistiska tvetydighet – leder det bland dĂ„liga mĂ€nniskor till terrorism.

KorstÄgen kunde initieras genom kristendomens periodiska bakfall till de praktiska och tribalistiska elementen av den materialistiska filosofin inom judendomen. Denna filosofi förflyttar religionen frÄn molnen dÀr den uppehÄller sig med moraliska tanke-experiment och ÄtervÀnder till den rÄa verkligheten, dÀr försvaret av den personliga sfÀren Àr viktigare Àn dess rÀttfÀrdigande.

Kristendomens visdom Àr i mÄngt och mycket dess balans av judisk praktikalitet (exoterik) med hednisk transendental tro (esoterik). Transcendentalism sÀger inte att vi ska överge mÀnniskan bara för att universalier existerar bortom oss; snarare föreslÄr den att universalier riktar mÀnniskan mot en vÀg som leder till framgÄng. PoÀngen Àr enandet av mÀnniskan och gudomlig ordning; inte att ersÀtta den ena med den andra, Àven om den i avsaknaden av en stadig hierarki och kvalitativ elit snabbt degenererar till det stadiet.

Nominalismen, filosofin om att universalier inte existerar och förnekar enheten bakom materiella former, triggade den vÀsterlÀndska civilisationens kollaps genom upplysningen, reformationen och progressivismen. Det partikulÀra kom att bli viktigare Àn det abstrakta och heliga. Socialkonstruktivismen, som i motsats till den platonska idélÀran, i mer eller mindre grad ser allmÀnbegreppen som sociala konstruktioner, kan sÀgas vara en modern avlÀggare till nominalismen.

Före nominalismen var skolasticismen den teologiska filosofi som dominerade kontinentaleuropa, vilken strök under enigheten mellan mÀnniskor och himlar i en traditionell, meditativ ordning. Under denna medeltidsperiod skedde kristendomens germanisering, byggandet av de stora katedralerna, korstÄgen samt Äterkomsten av de spirituella mÀnnerbunde i de heliga riddarnas ordnar.

Skolasticism, eller en islamisk variant av den, hade ocksÄ varit uppstigande i diverse islamiska stater kring medelhavet. FramstÄende islamiska teologer artikulerade en helgjuten filosofi som förlikade neo-Platonism och dess logiska och rationella skapelse med Islam. Denna filosofi befÀste idén om en Gud som opererade via rationella lagar och logik vilken var uppfattningsbar.

Denna filosofi lĂ€mnade ocksĂ„ öppen möjligheten för vetenskaplig och materiell utveckling, sĂ„ vĂ€l som mystisk och metafysisk utveckling genom förstĂ„elsen av det gudomliga systemet. Även om detta sakförhĂ„llande inte kunde bestĂ„ alltför lĂ€nge, med tanke pĂ„ islams judaistiska karaktĂ€r, lyckades det bibehĂ„lla sig flera sekel eftersom den intellektuella eliten av den islamiska vĂ€rlden understödde den.

Ända tills nominalismen kom in i bilden. Al Ghazali — en av Islams frĂ€mste teologer och tĂ€nkare — var en nominalist av den mest hĂ„rdkokta sorten; hans definitiva insisterande var naken ockasionalism, vilken gör gĂ€llande att materia inte kan orsaka fenomen; alla fenomen mĂ„ste komma frĂ„n Gud enkom. Han argumenterade att fenomen inte var resultatet av system eller högre sanning som kunde upptĂ€ckas, utan snarare individuella, omedelbara ageranden av en allsmĂ€ktig Gud. MĂ„nga blev övertalade av detta initialt; och till slut tog ockasionalismen skepnad som religiös dogm. Hur kunde man pĂ„stĂ„ sig vara muslim och förneka Guds överhöghet i varje linjĂ€rt löpande ögonblick?

Slaget var vunnet, och de religiösa absoluten hade seglat i hamn. Muslimen var nu en fjÀrrstyrd religiös dront som gav upp hela sin fria agens och intellektuella kuriositet till Guds deterministiska absolutism. Kanske var detta oundvikligt, men sporrade Ärhundraden av inavel och barbarisk anti-intellektualism vilket ledde till snabbt och katastrofalt förfall. Med den religiösa sanktionen stadigt pÄ plats, försvann det redan sparsmakade ariska blodet och uttrycket inom den muslimska vÀrlden. Vad som Àn Äterstod i Persien fick gÄ under jorden och kamouflera sin indo-europeiska mysticism i islamisk beklÀdnad.

LÀxan vi kan lÀra oss av förfallet inom islams filosofiska diskurs Àr detta: samhÀllets toppskikt mÄste förstÄ verklighetens natur och vara angelÀgna om att vÀrna dess kungörelser. Detta inkluderar stÀvjandet av populistiska filosofier som ockasionalism (dualism) och materialism vilka behagar mÀnniskor eftersom de gör livet lÀtthanterligt, istÀllet för ett strÀvande mot intellektuell bravur. Inom en utnÀmnd hierarki mÄste strÀvandet efter civilisation, principer, det sanna och det goda tillÄtas frodas.

Vissa dörrar stÀngs för alltid.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Filosofi, Religion. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s