Mångkulturens avigsidor

669

Vänstern har länge försökt sälja in oss i bluffen om att globalisering och mångkultur är vackra och eftersträvansvärda ideal. Detta är en sanning med modifikation eftersom det sker på dunkla premisser. Post WWII infördes den nya totalitära värld$ordningen med snabb teknologisk utveckling, ohämmade migrationsmönster och sedermera en omedelbart uppkopplad värld. Detta ledde till upplevda besparingar i tid och rum, men faktiska bakslag.

Relativt sett lever vi fortfarande i startgroparna av globaliseringen, och konsekvenserna tycks bara bli värre och värre. Anatomiskt moderna människor uppkom för ca. 200 000 år sedan, och biologiskt sett är vi fortfarande stenåldersmänniskor som inte är anpassade till modernt storstadsliv, mer än vad vi låtsas vara det.

Människans historiska migrationsmönster pågick under årtusenden och gav sakta upphov till genetiska mutationer och distinkta kulturer. Alla kulturer är resultat av tusentals år av anpassning i separata miljöer.

Modern teknologi har urartat i en skala som människor inte är utvecklade för att hantera. Fram till ungefär hundra år sedan behövde människor endast relatera till några hundra människor inom en radie av ett par hundra kilometer. Nu när den skalan är global skapar det ångest och hysteri.

Människor har utvecklats för att tillhöra lokala grupper som delar samma grundläggande värderingar. Teknologin har skapat global konkurrens och begär som inte kan tillfredsställas lokalt. Den stora tragedin är att folk suktar efter nationalism, men lockas av globaliseringens frukter.

Aldrig tidigare har så många människor från en distinkt kultur migrerat/flyttat till en annan så fort som idag. Vi antar att detta är en önskvärd utveckling eftersom ”alla är människor” och det passar våra individuella bekvämlighetsmönster. Varför vara emot globalisering när man kan ta flyget till Australien, bli tigerfadder, äta kinamat och välkomna flyktingar med öppna armar?

Detta människo-centrerade perspektiv ser bara till selektiva, ytliga effekter och inte samlade konsekvenser, och leder därmed till falska slutledningar. Om vi istället bedömer situationen från en biocentrisk synvinkel, kan vi se att varken planeten eller människor mår bra av globalisering, fri rörlighet och fri individualism. Att flyga är det miljömässigt mest destruktiva transportmedlet, och massimmigration leder till massiv miljö- och kultur-förstörelse. Det säger sig självt att miljön knappast mår bra av att miljontals människor vill komma till en västerländsk civilisation som redan går på knäna tack vare sin egen miljöförstörande livsstil.

När man tar av sig de humanistiska glasögonen framstår plötsligt verkligheten i ett annorlunda ljus. Det är som om man observerar livet i sig, istället för att observera tillvaron som en utsträckning av självet och mänskligheten. En holistisk världssyn uppstår, där människor är organiska komponenter i ett komplext ekosystem i en tunn biosfär där en osynlig kraft kallad evolution ständigt strävar efter nya höjder — ända tills människan kom i vägen.

Kan människan, om hon är en del av naturen, vara ett hot mot naturen? Ja, evolutionen har ingen riktning och människan lever de facto över planetens biologiska toleransförmåga. Ur ett universellt perspektiv existerar ingen moral, och jorden struntar i om människorna försvinner. Därmed finns ingen garant på att naturen har ett intresse i bevara människan. Fri vilja existerar åtminstone i den grad att människan kan rikta sin egen evolution. När vi började gå upprätt och använda våra händer skapades incitament för förnuftet, men eftersom evolutionen inte har någon riktning förutom att avancera betyder det också att människan kan gå mot självutplåning. Människan är således ett medel i en högre ordning, inte ett mål.

I dagens demokratiska värld, som är överbefolkad och där alla får göra vad de vill istället för vad de borde, går människan oundvikligen mot en evolutionär nedåtspiral, samtidigt som vi hotar och förgör ekosystem runtomkring oss. Arter uppkommer och försvinner, livet går vidare, och det är upp till människan om hon vill leva i harmoni med naturen och bruka hennes resurser, eller annamma en hedonistisk låt gå attityd och förbruka dem.

Västerländsk civilisation har historiskt karaktäriserats av universell moral, idealism, öppet sinne, låg tidspreferens och introspektion vilket lett till storartade upptäckter och hög kultur. Den eviga ordningen såg till att alla hade sin plats i ett hierarkiskt samhällssystem som gynnade civilisationen och ledde till en evolutionär uppåtspiral. Denna ordning har nu inverterats. Med modernitetens intåg kom massan att få hybris och bryta ned alla hierarkier till förmån för individen. Den filosofiska materialism som uppstod och tog för givet ett universellt förnuft är roten till kaoset. Vetenskapen kan således inte rädda oss, utan endast en komplett kulturell omformatering.

Eftersom demokratismen utgår från universalism, vill man att alla människor ska tänka likadant, och de som inte tänker i enlighet med vänstern måste tänkas åt och assimileras. Och eftersom europeisk kultur implicit ses som förtryckande har den fått ge vika för global inklusion, vilket i sin tur ofrånkomligen lett till en kulturell härdsmälta där alla ska vara med men där ingenting finns kvar, förutom homogeniserad konsumtionskultur — där den enda gemenskapen är Hollywood-serier och överflödiga skrivbordsjobb. Samtidigt skvallrar verkligheten om biologiska realiteter och vänsterns massassimileringsprojekt misslyckas fundamentalt då segregerade samhällen uppstår, samt normer och standarder rivs ned. Detta gynnar kaviar-vänstern, som kan fortsätta legitimera sin existens och skylla alla problem på vita män.

Idén om att vi alla är ”likadana” tillåter individualister att samlas i grupp och enas under den själviska parollen att vi inte behöver några gemensamma måttstockar, värderingar eller mening, men att vi alla kan göra så som vi vill och låta samhället ta notan.

Man behöver inte vara rasist för att vara emot fri rörlighet och ”mångkultur”. Det räcker med sunt förnuft.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Antropologi, Djupekologi, Filosofi, Kultur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s