MĂ€nskligt systemfel

autocritica

Vi kan utröna ett stÀndigt Äterkommande mönster hos mÀnskligheten: sopa det verkliga hotet under mattan genom att fokusera pÄ ett symboliskt hot. Falska hot Àr enklare att handskas med, eftersom man till syvende och sist vet att de inte Àr verkliga, vilket avleder det verkliga hotet som Àr svÄrare att lösa och förmodligtvis evigt eller omöjligt att helt fÄ bukt med.

VÄr vÀrldsbild Àr inverterad eftersom vi förmodar att det som Àr nÀrmast oss Àr kÀllan till allt vardande, nÀr i sjÀlva verket vi Àr i slutet av en kausal kedja och inte sjÀlva dess utlösande faktor. I filosofin slutar vi upp med materialism; i politiken slutar vi upp med individualism, vilket slutar upp med individer som jagar sina egna begÀr och skapar ett levande inferno.

Ett ifrÄgasÀttande av illusionen att vi Àr sjÀlvskapade personligheter, snarare Àn extensioner av en design bortom vÄr kontroll hotar de flesta mÀnniskors socialt implementerade kontrollbegÀr.

Det omĂ€ttliga egot söker etablera sig sjĂ€lvt som orsaken och mĂ„let av allt som existerar, vilket naturligt krockar med verklighetens beskaffenhet, vilken Ă€r baserad pĂ„ interaktionen mellan objekt för informativa och inte materiella syften. Verklig kĂ€rlek krĂ€ver individuell uppoffring; sĂ„ som kĂ€rlek för familj, fosterland och Gud — vilket gör dessa till tabu hos vĂ€nstern. VĂ€nstern fĂ„r panik nĂ€r dylikt kommer pĂ„ tal eftersom vĂ€nsterargumentet Ă€r bakvĂ€nt till sin egen fördel.

Det otĂ€mjda egot Ă€r som ett kosmiskt svart hĂ„l som suger in allting runtomkring och stĂ€nger in allt ljus. Individualismen Ă€r fĂ„rskockens kĂ€lla eftersom sjĂ€lviska mĂ€nniskor i uppslutning anvĂ€nder sin numerĂ€r som en formlös, slĂ€tstruken kraft med mĂ„let att radera ansvarskyldighet. Deras mĂ„l Ă€r att anvĂ€nda det andra har för sig sjĂ€lva. Detta Ă€r fĂ„rskockens paradox; det verkar som att de Ă€gnar sig Ă„t gruppaktivitet, men Ă€r i sjĂ€lva verket en hord sjĂ€lvcentrerade mĂ€nniskor som anvĂ€nder varandra som spjutspets mot det goda, normala, sunda, hĂ€lsosamma, sköna, naturliga, logiska, faktiska och blomstrande. Det sjĂ€lviska egot vill inte anpassa sig till den externa realiteten eftersom den vill vara ensam herre pĂ„ tĂ€ppan, vilket innebĂ€r att underkuva realiteten till en sekundĂ€r ordning och som mindre viktig Ă€n egot — ett tillstĂ„nd som kallas för solipsism. I hĂ€nderna pĂ„ denna patologi agerar vĂ€nstern impulsivt för förstörelse och rĂ€ttfĂ€rdigar det med plattityder om fred, kĂ€rlek, enighet, pacifism, tolerans, respekt, universalism och vĂ€nskap. SĂ„dan Ă€r vĂ€nstern, och manifesterar sig precis pĂ„ samma sĂ€tt alltifrĂ„n franska revolutionen, jesu korsfĂ€stelse och Socrates avrĂ€ttning, precis som i vardagssammanhang med masshysteri, trender och beroenden.

Detta Àr varför vi för krig mot klimatförÀndringar istÀllet för överpopulation, mot rökning istÀllet för brÀnsleutslÀpp, rasism istÀllet för globalism etc etc.

Hur Àr detta möjligt? Hotet kommer frÄn vardagsfenomen som vi alla utsÀtts för; inte sÀllsynta intrÀffanden och personliga vanor som rökning. Rökning mÄ vara dÄligt, men i jÀmförelse med brÀnsleutslÀpp nÀstan insignifikant. Kan det vara sÄ att ett stort problem har ignorerats för att attackera ett irrelevant men symboliskt mindre problem?

Medan vi jagat symboliska godhetspoÀng som jÀmlikhet och mÄngfald har det faktiska problemet om civilisationens och individers hÀlsa sopats under mattan till den grad att vad vi Àter, andas och dricker Àr giftigt. Om vi extrapolerar utifrÄn det kanske hela vÄr livsstil Àr giftig; inkluderat att bo och arbeta i kuber ovanpÄ varandra, vilket tycks gÄ obemÀrkt förbi.

Ideologiska mÄl distraherar oss generellt ifrÄn praktiska mÄl. Om du inte kan rÀdda din civilisation ifrÄn kollaps kan du lika bra prata om hur bra den gör ifrÄn sig pÄ jÀmlikhetsfronten. Om du inte kan stoppa anvÀndning av fossila brÀnslen Àr det bÀttre att skylla pÄ cigaretter för vÄra hÀlsoproblem istÀllet för avgaser, försoffade stadsliv och giftig mat.

Vad vi tĂ€nker pĂ„ som ”verklighet” Ă€r effekten och inte orsaken. Bortom perceptionen finns orsakssamband som har ett större informativt fotavtryck, vilket betyder att vĂ„r vĂ€rld inte Ă€r den dominanta platsen, utan att det finns en informativ realitet som projicerar det fysiska trots upptrĂ€dandet av det motsatta förhĂ„llandet.

Som primater har vi ett perceptuellt filter, och vĂ„ra hjĂ€rnor sammansĂ€tter en verklighet som fungerar för vĂ„ra omedelbara behov — men vi mĂ„ste klĂ€ttra ut ur Platons berömda grotta och Ă„terupptĂ€cka vad som verkligen Ă€r sant. Logiskt kan inte vĂ„r vĂ€rld vara ordningens, mönstrens och strukturens kĂ€lla i universum, vilket betyder att det ofrĂ„nkomligen finns en ”större” vĂ€rld dĂ€r ute som Ă€r kĂ€llan till denna vĂ€rld.

Att ta sig ur det inverterade samhÀllets inbillska trossystem Àr nödvÀndigt för att uppnÄ klar sikt och ökad sjÀlvförstÄelse.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Filosofi. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s