I religionens försvar

Relaterad bild

Det finns en vÀrld och mÄnga beskrivningar av den, samt vÄra tolkningar av dessa beskrivningar. Religion Àr menad att vara metaforisk och beskriva det som inte kan översÀttas till vÄr fysiska logik och vÄra begrÀnsade sinnen. Bibeln Àr ett anvÀndbart kompendium med spirituell och praktisk kunskap, och Àr korrekt förstÄdd en fusion av grekisk, hinduisk, babylonisk, nordisk, judisk och buddhistisk tro.

Som Platon berÀttar för oss finns det ett mer högupplöst kausalt fÀlt av information som förtÀtas och avspeglas i det vi uppfattar som verklighet. Bibeln skvallrar om detta rent implicit, men budskapet har förenklats för att sÀtta individen i fokus. Detta Àr nackdelen med destillationen av dessa mÄnga tanketraditioner i biblen; Ä ena sidan Àr den en kanalisering av antik kunskap; Ä andra sidan inbjuder den till vantolkning dÄ den gör sitt budskap tillgÀngligt i skriven form designad för massförstÄelse.

Idéer Àr mer essentiella Àn materia, sÄ det Àr viktigt framför allt att strÀva mot och etablera ett mönster som Àr logiskt och transcendeltalt i oss sjÀlva och i civilisationen. NÀr vi brottas med frÄgor om döden, bör vi inse att vi som fysiska varelser Àr manifesteringar av nÄgonting mer komplext nÄgon annanstans. Jesu tapperhet i sitt bemötande av sina skarprÀttare och hans ÄteruppstÄndelse Àr en visuell representation av denna idé.

FörmĂ„gan att uppfatta Gud mĂ„ste existera innan en person kan uppfatta Gud. Den esoteriska ”traditionalistiska” uppfattningen avsĂ€ger sig idĂ©n att erkĂ€nnandet av Gud skapar förmĂ„gan att uppfatta Gud, sĂ„ som i exoterisk och demokratisk konvention.

FörmÄgan att förnimma och uppfatta Àr den essentiella komponenten och mÄste komma först. Utan den finns ingen tro pÄ Gud, utan blott vidskepliga mÀnniskor sÄ som i tredje vÀrlden och vÀsterlÀndska New Age-kulter.

Kristna liberaler förvĂ€xlar kristendomens ”universalitet” — Guds ordning — med universalism: idĂ©n att denna ordning tillĂ€mpas identiskt pĂ„ alla individer, pĂ„ samma sĂ€tt som de vantolklar jĂ€mlikhet för brist pĂ„ hierarki.

Som den ursprungliga idĂ©n om jĂ€mlikhet var kristen universalitet ursprunligen avsedd att mena att alla mĂ€nniskor ges samma chans att resa sig över sig sjĂ€lva. Skrivna religioner blir snabbt universalistiska i takt med att de förvĂ€xlar det exoteriska med det esoteriska, och mĂ€nniskor omtolkar naturligt koncept som ”samma chanser” till ”samma utfall” eftersom det smickrar deras egon.

Kristendomen Ă€r i detta avseende en potent ”spirituell teknologi”. Dess förenklade natur gör den idealisk för grupper, och genom att fĂ„ folk att agera unisont,  har den varit en en kraftfull massmotivator. Denna styrka Ă€r ocksĂ„ dess svaghet, eftersom den i sitt korrupta tillstĂ„nd förmedlar galenskap. Detta problem Ă€r dock inte inneboende i kristendomen i sig, utan i massmotivationens natur. Vilken motiverande kraft som helst kommer misstolkas eftersom individer tolkar regler, ord och symboler pĂ„ sĂ€tt som mest gynnar individen.

Historiskt representerar kristendomen en vĂ€xande bubbla som sprack sĂ„ fort den kristna idĂ©n — bördan pĂ„ varje individ att komma pĂ„ rĂ€tt fot med Gud — blev inlĂ€mmad i den sedvanliga mĂ€nskliga entropin, eller jĂ€mlikhetskulten.

Detta lÀmnar oss i en problematisk sits. Kristendomen Àr inte, som Nietzsche sÀger, liberalismens moder, utan dess offer. Den var emellertid medskyldig i liberalismens markvinningar p.g.a. dess individuella fokus. DÀrvidlag blir den mer av en alternerande realitet in i vilken konservativa halkar in i istÀllet för att nyktert adressera vÀrlden, kanske som en konsekvens av dess dualistiska framtoning dÀr det enda perfekta Äterfinns i himmelen.

I vÄr samtid Àr det mÄnga inom högern som tror att en ÄtergÄng till religion kommer rÀdda vÀstvÀrlden. Detta Àr ocksÄ en illusion baserad pÄ personlig bekvÀmlighetsinrÀttning. VÀstvÀrldens kollaps Àr en större frÄga Àn religion.

Religion Àr inte orsaken; realism Àr orsaken, och religion Àr en av effekterna eller metoderna och principerna som anvÀnds för att nÄ mÄlet, vilket Àr en civilisationens gyllene era.

För att förstÄ detta, mÄste vi gÄ tillbaka till kristendomens hedniska ursprung med olika tolkningar av en ur-ande som inbegriper all existens. Denna ande Àr inte i opposition till realiteten, sÄ som under dualismen, utan enad med den eller mönstrad i parallel med den.

PÄ detta sÀtt kan vi förstÄ religion i dess rÀtta plats: som ett verktyg för att utröna aspekter av verkligheten, i parallel med realism. Religion Àr alltsÄ inte ett oberoende fenomen, monopol eller orsak i sig sjÀlvt. Den Àr ett medel, dÀr mÄlet Àr klarhet om verklighetens beskaffenhet, bÄde fysiskt och metafysiskt.

PÄ detta vis ger vi religionen utrymme utan att den underminerar resten av vÄra behov och gör oss till solipsistiska individer som skakar pÄ huvudet istÀllet för att nyktert konfrontera vÄra sociala problem.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Filosofi, Religion. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s