I religionens försvar

two-front-war-on-christianity-2-1200x800

Det finns en värld och många beskrivningar av den, samt våra tolkningar av dessa beskrivningar. Religion är menad att vara metaforisk och beskriva det som inte kan översättas till vår fysiska logik och vårt begränsade primat-filter. Bibeln är ett användbart kompendium med spirituell och praktisk kunskap, och är korrekt förstådd en fusion av grekisk, hinduisk, babylonisk, nordisk, judisk och buddhistisk tro. Som Platon berättar för oss finns det ett högre kausalt fält av information som renderar i det vi uppfattar som verklighet.

Bibeln skvallrar om detta rent implicit, men budskapet har förenklats för att sätta individen i fokus. Detta är nackdelen med destillationen av dessa många tanketraditioner i biblen; å ena sidan är den en kanalisering av antik kunskap; å andra sidan inbjuder den till vantolkning då den gör sitt budskap tillgängligt i skriven form designad för mass-förståelse.

Idéer är viktigare än materia, så det är viktigt framför allt att sträva mot och etablera ett mönster som är logiskt och transcendeltalt i oss själva och i civilisationen. När vi brottas med frågor om döden, bör vi inse att vi som fysiska varelser är manifesteringar av någonting mer komplext någon annanstans. Jesu tapperhet i sitt bemötande av sina skarprättare och hans återuppståndelse är en visuell representation av denna idé.

För framtida kristna är utmaningen att revitalisera en i grunden främmande religion. Kristendomen kom inte först. Europa kom först, och kristendomen var kompatibel med det europeiska sinnelaget. Kristendomen skapade inte Europa, men när européer ”europeiserade” kristendomen gjorde de den till en religion som kunde ena Europa. Inte genom Kristendomen, men genom uttrycket av det europeiska sinnelaget genom kristendomen.

Detta krockar med den moderna synen på kristendom — att kristendom är verktyget för att producera civilisation. Enligt detta synsätt är alla kapabla att bli kristna och frälsta, och detta ”system” frälser i sin tur det omslutande samhället. Inte bara historien men sunt förnuft säger emot detta.

Likt frågan om att kristna Europa eller att europeisera kristendomen är detta en fråga om kausalitet. Förmågan att uppfatta Gud måste existera innan en person kan uppfatta Gud. Den esoteriska ”traditionalistiska” uppfattningen avsäger sig idén att erkännandet av Gud skapar förmågan att uppfatta Gud, så som i exoterisk och demokratisk konvention.

Förmågan att förnimma och uppfatta är den essentiella komponenten och måste komma först. Utan den finns ingen tro på Gud, utan blott vidskepliga människor så som i tredje världen och västerländska New Age-kulter. Gud installerar i somliga förmågan att uppfatta Gud.

Historiskt, vare sig i hedniska eller kristna samhällen, har européer eftersökt en transcendental och metafysisk förståelse av sin värld, och visar varför det var europeiseringen av kristendomen och inte kristnandet av Europa som är ansvarigt för kristendomens positiva bidrag i Europa.

Kristna liberaler förväxlar kristendomens ”universalitet” — Guds ordning — med universalism: idén att denna ordning tillämpas identiskt på alla individer, på samma sätt som de vantolklar jämlikhet för brist på hierarki.

Som den ursprungliga idén om jämlikhet var kristen universalitet ursprunligen avsedd att mena att alla människor ges samma chans att resa sig över sig själva. Skrivna religioner blir snabbt universalistiska i takt med att de förväxlar det exoteriska med det esoteriska, och människor omtolkar naturligt koncept som ”samma chanser” till ”samma utfall” eftersom det smickrar deras egon.

Kristendomen är i detta avseende en potent ”spirituell teknologi”. Dess förenklade natur gör den idealisk för grupper, och genom att få folk att agera unisont,  har den varit en en kraftfull mass-motivator. Denna styrka är också dess svaghet, eftersom den i sitt korrupta tillstånd förmedlar galenskap. Detta problem är dock inte inneboende i kristendomen i sig, utan i massmotivationens natur. Vilken motiverande kraft som helst kommer misstolkas eftersom individer tolkar regler, ord och symboler på sätt som mest gynnar individen.

Historiskt representerar kristendomen en växande bubbla som sprack så fort den kristna idén — bördan på varje individ att komma på rätt fot med Gud — blev inlämmad i den sedvanliga mänskliga entropin, eller jämlikhetskulten.

Detta lämnar oss i en problematisk sits. Kristendomen är inte, som Nietzsche säger, liberalismens moder, utan dess offer. Den var emellertid medskyldig i liberalismens markvinningar p.g.a. dess individuella fokus. Därvidlag blir den mer av en alternerande realitet in i vilken konservativa halkar in i istället för att nyktert adressera världen, kanske som en konsekvens av dess dualistiska framtoning där det enda perfekta återfinns i himmelen.

I vår samtid är det många inom högern som tror att en återgång till religion kommer rädda västvärlden. Detta är också en illusion baserad på personlig bekvämlighetsinrättning. Västvärldens kollaps är en större fråga än religion.

Religion är inte orsaken; realism är orsaken, och religion är en av effekterna eller metoderna och principerna som används för att nå målet, vilket är en civilisationens gyllene era.

För att förstå detta, måste vi gå tillbaka till kristendomens hedniska ursprung med olika tolkningar av en ur-ande som inbegriper all existens. Denna ande är inte i opposition till realiteten, så som under dualismen, utan enad med den eller mönstrad i parallel med den (monism).

På detta sätt kan vi förstå religion i dess rätta plats: som ett verktyg för att utröna aspekter av verkligheten, i parallel med realism. Religion är alltså inte ett oberoende fenomen, eller orsak i sig självt. Den är ett medel, där målet är klarhet om verklighetens beskaffenhet, både fysiskt och metafysiskt.

På detta vis ger vi religionen utrymme utan att den underminerar resten av våra behov och gör oss till solipsistiska individer som skakar på huvudet istället för att nyktert konfrontera våra sociala problem.

Annonser

Om Admin

Konservativ realist. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid.
Det här inlägget postades i Filosofi, Religion. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s