Yttrandefrihetens uppkomst och apokalyps

incredible-photos-show-what-post-apocalyptic-america-might-look-like-770x577

Den västerländska civilisationen karaktäriseras av sin unika individualism, som idag övergått i självcentrerad identitets-inflammation, då kultursfären mist alla sina sammanhållande incitament. Före andra världskriget styrdes Europa av lag och rätt, till skillnad från andra populationer som var underordnade sedernas mer godtyckliga former.

Genom att relatera till sanningen i vardagslivet utvecklade man kontraktualism, rättssäkerhet, moraliska sammanslutningar och generellt sett mindre auktoritära och centraliserade styrelseformer än Asiens imperier; dvs ett lärdomens, snarare än befallningens ledarskap. Institutionaliseringen av en gemensamt sanktionerad trovärdighetspraxis gjorde européerna till det första folk att använda ”sanning” som evolutionär strategi.

Med sanning menas här korrespondens med verkligheten moraliska grupperingar emellan, som är beroende av varandras ed. Ur denna etiska diskurs utvecklade man i sålunda kronologisk process förnuftet > logiken > rationalismen > vetenskapen > empirin > lagen > rätten etc etcetera. Man utvecklade en högpålitlig rättssäkerhet, med högpålitliga människor. Detta betyder inte att européer inte ljög, men man sakraliserade marknaden och utvecklade äganderätt, proprietär integritet och en felsäker kontrakts-metodologi på kontinental skala. Detta ledde sedermera till ett altruistiskt, universalistiskt och blåögt sinnelag, till skillnad från orientens mer klanbaserade lojalitet.

Västerländsk civilisation har brukat ett antal metoder för att ”domesticera människan”, och därav blivit framgångsrikt, eftersom uppfinningar som rättssamhället — på bekostnad av det arbiträra och godtyckliga — genererar ekonomisk rörlighet och producerar incitament för ett samhälle att värna om sina hedervärda seder. Kontraktualismen i kombination med kristenheten tycks ha banat väg för domesticeringen av det europeiska lynnet.

Men hur kan en sådan nobel kultur som värderat ärlighet så högt, ha gått från en strikt sanningsetik till att invertera processen och bli ett samhälle som hålls upp av lögner?

Förintandet av andevärlden och den religiösa sfären samt införandet av rationalismen och den moderna vetenskapen i det allmänna medvetandet tycks i.o.m. demokratins korståg ha imploderat på sina egna föresatser och resulterat i världsfrånvänd humanism — en människo-centrerad världssyn med föga förankring i verkligheten. Detta har tagits till extrema nivåer under postmodernismens individualism och moralrelativism, vilket har skapat ett intervall mellan realiteten och den förnimmade ”sanningen” i humanismens sagovärldsfilter.

Eftersom humanismen är antropocentrisk, drabbas den av inskränkthet då den förvandlar individen till den heligaste utgångspunkten. Rationalismen är vilseledande i sin linjära utvärderingsprocess av till synes separerade och livlösa materiella enheter, som inordnas i förnuftets ”oberoende” fackulterer. Denna selektivt filtrerande överblicksmetod missar att anknyta delen till det hela; d.v.s. hur de underliggande strukturerna av den materiella fysiska manifesteringen faktiskt är sammankopplade. Denna historiematerialistiska föresats ligger till grund för det humanistiska paradigmets fastlåsthet på ytliga förhållanden, vilken gör den inkompatibel med verklighetens flerdimensionella omfattning. Följaktligen blir det också omöjligt att upprätthålla en sannings-korresponderande kultur.

Det moderna västerländska samhället är såtillvida designat att skydda människor från att bli upprörda, och urartar i en förstoppad offentlig sfär som sällan kallar saker vid deras rätta namn — en eufemismernas kultur som stämplar alla ideologiska avvikelser som tabu.

Sanningens kultur har inverterats i ett tillstånd av konstant inautenticitet, och fejkade leenden. Ett maskeradsamhälle som uppvaktas av vänsterliberaler, champagne-socialister och hippies vilka tagit social kontroll till nya höjder. Den demokratiska värdegrundsdogmatismen dikterar minutiöst människans beteenden, och har invaderat alla aspekter av det mänskliga livet (inkluderat den privata sfären).

Dessa ytliga beteendemönster och brist på autenticitet skvallrar om det mångkulturella ytlighetssamhället inbillska grundvalar. Civilisationens välstånd har försett medborgaren med telefon och Mc’Donald’s och omedelbar tillfredsställelse, men berövat henne på alla mysterium, till förmån för en ultra-homogeniserad kultur där dissidens är synonymt med hatpredikan.

Yttrandefriheten designades för att skydda sanningen, men används för att sanktionera bedrägeriet.

Sanningen har åter blivit dyrköpt.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Antropologi, Filosofi, Historia, Ideologi, Kultur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s