Hacksaw Ridge — Årets viktigaste film

hack

Innehåller spoilers

Mel Gibson lever åter upp till sitt namn med sitt senaste mästerverk Hacksaw Ridge. Den baseras på en verklig händelse från andra världskriget, då USA konfronterades med Japan. En besynnerlig ung man vid namn Desmond Doss tar värvning i den amerikanska armen för att delta i kriget, med bara en hållhake: att vägra använda vapen. Desmond är starkt troende Kristen, och hänger sig fullt ut till budordet du skall icke dräpa. Han fixerar sig vid icke-våldsprincipen efter ett barndomstrauma då han i slagsmål med sin bror i stundens hetta nästan tagit död på honom med en sten i huvudet. Hans far — en gammal krigsveteran — lider av posttraumatisk stress och misshandlar sin fru tillika Desmonds mamma för jämnan. En dag får Desmond nog och riktar en pistol mot sin fars huvud. Han trycker inte av, men det blir även sista gången Desmond tar vapen i sin hand.

Hans personliga vapenvägran hindrar honom dock inte att ta värvning i armén, då han trots allt är övertygad patriot. Han vill tjäna sitt land som fältsjukvårdare på krigsfronten. Till en början blir han bespottad och förlöjligad av sina kumpaner som misstar honom för en troende fundamentalist och fegis som förstör bataljonens stridsmoral — som faktiskt ska ut och strida för den nation och de värderingar Desmond drar till sin spets. Han blir misshandlad, förnedrad och ställd inför krigsrätt, men vägrar att avvika från sina principer även om det innebär att skura toaletter och riskera att hamna i fängelse. Precis när han är på väg att dömas för krigsbrott kommer hans far in med ett brev från högre instans som påvisar att Desmonds vapenvägran har stöd i konstitutionen. Fallet avslutas till Desmonds favör som får delta i kriget.

Desmond visar sig vara modigast av alla och räddar livet på ett sjuttiotal kamrater och överlever själv utan att avfyra ett enda skott. En saga om ett mirakel fast hämtad från det verkliga livet. Budskapet framförs tydligt och kraftfullt. Filmen visar japanernas ohämmade lojalitet till nationen i sitt imponerande och självuppoffrande sätt att kriga — där de hellre tar livet av sig med svärd än dödas av fienden om de måste välja. Den visar också att japanerna saknar européernas gyllene regel, när de i en scen hissar vit flagg för att i nästa stund avfyra en granat, just som de är på väg att vinna den naivt godtrogne västerlänningens nådiga tilltro — som de tycks väl medvetna om. Asiatisk filosofi gör en poäng av lurendrejeri om det gynnar ett självändamål. Den berömda kinesiska symbolen yin-yang visar den kurragömma-liknande och dualistiska lek mellan skenbara motpoler som tycks prägla tillvaron.

Huvudrollen Desmond är motsatsen till detta asiatiska sinnelag och istället fullt synkoperad i sin oböjliga kristenhet, och väljer till och med att rädda japaner då han får möjlighet. Desmond visar att kristna värderingar som du skall vända andra kinden till och du skall icke ljuga är påbud som är starkt ingraverade i det europeiska lynnet och givit upphov den kontraktsbaserade sannings- och pålitlighetskultur som frodats i väst och som fört med sig stark tilltro till individen och dennes fri- och rättigheter.

Dels är filmen en hyllning till denna nationalhjälte, dels visar den att en man med övertygelser inte ska tas lätt på. Oavsett om det handlar om religiösa eller andra former av övertygelser hjälper de människan att navigera genom tillvaron och sträva mot ett högre mål. Kristendomen är idag totalt förstörd av vänstern och har blivit symbol för ständigt förlöjligande, vilket inte hjälps av de tok-kristna världsförbättrarsekter som finns kvar. Religion har idiotförklarats — det är inne och ”coolt” att vara ateist och ”tro på sig själv”, men utan djupare övertygelser och fasta principer blir den moderna människan blott en vindflöjel som sveps med i tidevarvets riktningslösa virrvarr av tillfälliga modenycker. Principfasta, autentiska och ärliga karaktärer som Desmond Doss lyser med sin frånvaro, både i det privata och i politiken. Självrexprimenterandet har urartat och folk har blivit schizofrena nickedockor, till den grad att de byter kön för bekvämlighetens skull.

Vi som förstår Mel Gibson vet precis vad han ville få fram. Gibson, som är starkt konservativ, ger återigen kulturetablissemanget en reality-check och en subtil men välavvägd högerkrok genom filmens konst.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Populärkultur, Recension. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s