Det multikulturalistiska resonemangets felaktighet

differentraces

Inte sĂ€llan mĂ„las den ‘multikulturella smĂ€ltdegeln’ upp som den ideala samhĂ€llsutopin varje modernt samhĂ€lle bör strĂ€va efter att uppnĂ„ eftersom ett sĂ„dant samhĂ€lle sĂ€gs vara inte bara en gastronomisk explosion av kulturutbyte, utan Ă€ven ett samhĂ€lle av tolerans, öppenhet och broderskap. I dess kontrast framstĂ€lls dess monokulturella motpol som ett samhĂ€lle dĂ€r trĂ„ngsyntheten och rasismen frodas.

Resonemanget Ă€r intellektuellt oanstĂ€ndigt och Ă€r direkt kontradiktoriskt till den antropologiska etnicitetsforskningens epistemologi och förbiser ocksĂ„ enkelt observerbara fakta om mĂ€nniskans natur – Teorin om den multikulturella och antirasistiska samhĂ€llsutopin Ă€r otillĂ€mpbar i praktiken och Ă€r dĂ€rför att betrakta som en felaktig hypotes.

Antropologisk forskning fastslÄr att etnicitet skapas i den sociala interaktionen med frÀmlingar. SÄledes blir det tydligt att det i ett monokulturellt samhÀlle finns vÀldigt liten anledning att göra etniciteten till en central del av sin identitet. I ett multikulturellt samhÀlle dÀr mÀnniskan stÀndigt möter olika kulturer, gör hon sig stÀndigt pÄmind om sin egen etnicitet och tenderar dÄ att ge upphov till etnonationalistiska tankeströmningar. Eugeen Roosens visar i Creating Ethnicity hur flamlÀndska bönder bosatta pÄ den vallonska vischan har vÀldigt liten anledning att göra etniciteten till central identitetsmarkör medan flamlÀndare bosatta i Bryssel har vÀldigt stor anledning att göra etniciteten till central identitetsmarkör eftersom de, i sitt dagliga möte med fransktalande valloner och anvÀndet av franska istÀllet för flamlÀndska, stÀndigt blir pÄminda om sin flamlÀndskhet vilket ofta föder kÀnslor av undergivenhet och förtryck, nÄgot som i sin tur föder rasism.

Samtidigt Ă€r det ett ofrĂ„nkomligt faktum att mĂ€nniskan Ă€r ett grupporienterat flockdjur som trivs bĂ€st bland- och dĂ€rför ocksĂ„ söker sig till – folk som ser ut, pratar och tĂ€nker som hon sjĂ€lv. Det tydligaste exemplet pĂ„ hur denna kollektivism ter sig i multikulturella miljöer Ă€r USA dĂ€r samhĂ€llets olika folkgrupper bildat sina egna endogama och homogena ”stĂ€der-i-staden” i form av Little Italy, Chinatown, Little Havanna och andra liknande konstellationer. Ytterligare exempel pĂ„ fenomenet Ă„terfinns i Mitchels fĂ€ltstudie av rhodesiska gruvarbetare bland vilka baracker och bordsplaceringar i matsalen och ölstugan prĂ€glades av en tydlig etnokulturell segregation. Liknande tendenser kan ocksĂ„ urskiljas i Sverige nĂ€r invandrare skapar etniska föreningar och andra slags sociala organisationer med etnicitet och kultur som grund.

Ett ”oss” kan enbart existera i relation till ett ”dem” och det Ă€r dĂ€rför direkt felaktigt att pĂ„stĂ„ att ett monokulturellt samhĂ€lle Ă€r mer rasistiskt Ă€n ett multikulturelltsamhĂ€lle eftersom verkligheten tydligt fastslĂ„r det direkt motsatta.

NĂ€mnda studier
Mitchel, James Clyde The Kalela dance
Roosens, Eugeen Creating Ethnicity

Annonser

Om Tyler Durden

Antropolog med libertariansk lÀggning som skÄdar rÄdande samhÀllsordning ur frihetligt perspektiv.
Det hÀr inlÀgget postades i Antropologi, Filosofi, Kultur. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s