Modernitetens luftslott

marka topl

Liberalism, kapitalism och socialism är alla baserade på en människosyn där rotfast identitet ses som något ointressant eller skadligt, varpå man reducerar människan till homo-economicus. I den post-moderna världen är identitet en försumbar temporär nyck; ett ytligt substitut för vad som är trendigt för stunden. Den moderna nationalstatens demos är därav mer intresserade av individualismens nöjen och småborgerliga trygghet än av att ha någon ödesgemenskap.

”Högern” och  ”vänstern” av idag är således urvattnad på all form av ideologisk substans och metafysisk förankring. Man är i gränsle över varandra–i ett symbiotiskt förhållande– där man offrat nationen, folket och dess tradition till förmån för massimmigration, Mc Donald’s och hollywood-instigerad populärkultur.

Vänsterpräglad humanism och dess tillhörande tabun sätter dogmatiskt sin ideologiska tvångströja på det offentliga rummet. Genom att ta kontroll över media och landets administrativa system, kom 68-vänsterns nya klass av materialistiska anti-rasister att bli globalismens (läs internationalsocialismens) fanbärare.

Den liberaldemokratiska världsbilden har sina rötter i upplysningseran, när liberalismens kvantitativa modell baserad på individualism och personlig autonomi blev implementerad i Europa. När rationalismen inkorporerades i 1700-talets filosofiska och socialpolitiska tankeströmningar, blev resultatet att i förnuftets och framstegens namn liberalisera människan från tradtionella och irrationella sociala band och relationer. Därmed föddes modernitetens krig mot traditionen, med understöd av den liberalindividualistiska ideologin.

Upplysningen såg traditionella institutioner och sociala normer (så som familjen och kyrkan) som förlegade och instigerade ett gradvis allt våldsammare ”korståg” emot dem.  Detta anti-hierarkiska synsätt drogs till sin spets under kommunismen som offrade hela folk för att uppnå det klasslösa samhället.

Rationalismens och modernitetens oöverträffade framgångar i att reducera komplexa naturfenomen till simpla matematiska förklaringar lade emellertid grunden till modern vetenskap och teknologi, men till ett högt pris. Man reducerade verkligheten till ett mekanistiskt framskridande i vakuum fyllt av materia, förstådd i abstrakta termer som alienerade individen från den värld hon föddes utifrån. Under de senaste århundradena har det cartesianska projektet inom vetenskap varit att bryta ned materia till allt mindre bitar, i strävan efter att förstå. Och detta fungerar i viss mån… Men att sätta saker tillsammans igen för att förstå dem är svårare, och kommer typiskt nog senare i vetenskapsmannens mognad eller senare i utvecklingen av vetenskapen. Den kvantifierande reduktionismen har därmed relegerat de kvalitativa aspekterna av det europiska livet — kultur och arv– till en sekundär plats i rangordningen.

På 1700-talet hade den liberala modernitetens grindvakter mobiliserat syn nya vetenskapsmodell mot sina konservativa rivaler och har sedan dess presenterat sig som de politiska väktarna av de mest avancerade vetenskapliga idéerna.

Den moderna vänstern tog till sig upplysningens tankegods på sämsta tänkbara sätt, och banade väg för en coca-koloniserad tillvaro där alla är lika med allt och ingenting. Genom att figurativt opponera sig mot planlös kapitalism, blev man istället dess nyttiga idiot.

Den pacifiska vänsterhippien var i själva verket djävulen utklädd till messias, och röstade för samma politiska resultat som han till synes opponerade sig emot. Att slänga sig med pacifistiska slogans och samtidigt förespråka en global amalgamation in i det system som förstör nationer kom att bli nutidens största hyckleri.

1900-talets vetenskap har visat sig vara betydligt mindre kompatibel med liberala ställningstaganden. Allt tycks säga emot föreställningarna om ensidig miljöpåverkan, naturlig godhet, individualism, etnisk irrelevans och den plastiska och jämlika mänskliga naturen.

De gruppsociala, hierarkiska, genetiska och därav anti-liberala nyckelkomponenterna i det mänskliga livet blir alltmer uppenbara i populismens kölvatten.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Filosofi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s