Modernitetens luftslott

marka topl

Liberalism, kapitalism och socialism Àr alla baserade pÄ en mÀnniskosyn dÀr rotfast identitet ses som nÄgot ointressant eller skadligt, varpÄ man reducerar mÀnniskan till homo-economicus. I den post-moderna vÀrlden Àr identitet en försumbar temporÀr nyck; ett ytligt substitut för vad som Àr trendigt för stunden. Den moderna nationalstatens demos Àr dÀrav mer intresserade av individualismens nöjen och smÄborgerliga trygghet Àn av att ha nÄgon ödesgemenskap.

”Högern” och  ”vĂ€nstern” av idag Ă€r sĂ„ledes urvattnad pĂ„ all form av ideologisk substans och metafysisk förankring. Man Ă€r i grĂ€nsle över varandra–i ett symbiotiskt förhĂ„llande– dĂ€r man offrat nationen, folket och dess tradition till förmĂ„n för massimmigration, Mc Donald’s och hollywood-instigerad populĂ€rkultur.

VÀnsterprÀglad humanism och dess tillhörande tabun sÀtter dogmatiskt sin ideologiska tvÄngströja pÄ det offentliga rummet. Genom att ta kontroll över media och landets administrativa system, kom 68-vÀnsterns nya klass av materialistiska anti-rasister att bli globalismens (lÀs internationalsocialismens) fanbÀrare.

Den liberaldemokratiska vÀrldsbilden har sina rötter i upplysningseran, nÀr liberalismens kvantitativa modell baserad pÄ individualism och personlig autonomi blev implementerad i Europa. NÀr rationalismen inkorporerades i 1700-talets filosofiska och socialpolitiska tankeströmningar, blev resultatet att i förnuftets och framstegens namn liberalisera mÀnniskan frÄn tradtionella och irrationella sociala band och relationer. DÀrmed föddes modernitetens krig mot traditionen, med understöd av den liberalindividualistiska ideologin.

Upplysningen sĂ„g traditionella institutioner och sociala normer (sĂ„ som familjen och kyrkan) som förlegade och instigerade ett gradvis allt vĂ„ldsammare ”korstĂ„g” emot dem.  Detta anti-hierarkiska synsĂ€tt drogs till sin spets under kommunismen som offrade hela folk för att uppnĂ„ det klasslösa samhĂ€llet.

Rationalismens och modernitetens oövertrĂ€ffade framgĂ„ngar i att reducera komplexa naturfenomen till simpla matematiska förklaringar lade emellertid grunden till modern vetenskap och teknologi, men till ett högt pris. Man reducerade verkligheten till ett mekanistiskt framskridande i vakuum fyllt av materia, förstĂ„dd i abstrakta termer som alienerade individen frĂ„n den vĂ€rld hon föddes utifrĂ„n. Under de senaste Ă„rhundradena har det cartesianska projektet inom vetenskap varit att bryta ned materia till allt mindre bitar, i strĂ€van efter att förstĂ„. Och detta fungerar i viss mĂ„n
 Men att sĂ€tta saker tillsammans igen för att förstĂ„ dem Ă€r svĂ„rare, och kommer typiskt nog senare i vetenskapsmannens mognad eller senare i utvecklingen av vetenskapen. Den kvantifierande reduktionismen har dĂ€rmed relegerat de kvalitativa aspekterna av det europiska livet — kultur och arv– till en sekundĂ€r plats i rangordningen.

PÄ 1700-talet hade den liberala modernitetens grindvakter mobiliserat syn nya vetenskapsmodell mot sina konservativa rivaler och har sedan dess presenterat sig som de politiska vÀktarna av de mest avancerade vetenskapliga idéerna.

Den moderna vÀnstern tog till sig upplysningens tankegods pÄ sÀmsta tÀnkbara sÀtt, och banade vÀg för en coca-koloniserad tillvaro dÀr alla Àr lika med allt och ingenting. Genom att figurativt opponera sig mot planlös kapitalism, blev man istÀllet dess nyttiga idiot.

Den pacifiska vÀnsterhippien var i sjÀlva verket djÀvulen utklÀdd till messias, och röstade för samma politiska resultat som han till synes opponerade sig emot. Att slÀnga sig med pacifistiska slogans och samtidigt föresprÄka en global amalgamation in i det system som förstör nationer kom att bli nutidens största hyckleri.

1900-talets vetenskap har visat sig vara betydligt mindre kompatibel med liberala stÀllningstaganden. Allt tycks sÀga emot förestÀllningarna om ensidig miljöpÄverkan, naturlig godhet, individualism, etnisk irrelevans och den plastiska och jÀmlika mÀnskliga naturen.

De gruppsociala, hierarkiska, genetiska och dÀrav anti-liberala nyckelkomponenterna i det mÀnskliga livet blir alltmer uppenbara i populismens kölvatten.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Filosofi. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s